En del kallar kroppens lägesuppfattning, proprioceptionen för kroppens sjätte sinne. Dess uppgift är att ständigt kartlägga kroppens läge och rörelser genom sensorer på olika platser i kroppen. Det finns 3 olika proprioceptorer – Golgis senorgan, tryckreceptorer och muskelspolar.

Tillsammans skickar de signaler via ryggmärgen till lillhjärnan, som är hjärnans balanscentrum och som koordinerar informationen. Tack vare dessa receptorer kan du vakna på natten i mörkret och veta exakt var dina armar, händer, ben – ja varje liten del av din kropp – befinner sig utan att behöva tända lampan och se efter. 2014 kom en intressant studie från Institutionen för Integrativ medicinsk biologi vid Umeå Universitet som undersökte muskelspolarna närmare. 

Varje dag, minut och sekund analyseras en mängd information om vårt läge och våra rörelser som sammantaget skapar vår balans. Vanligtvis kan vi även parera och särskilja mellan de rörelser som vi gör själva, och de som andra orsakar på vår kropp, till exempel om någon råkar gå in i oss i affären. Vi behöver kunna skilja på våra och yttre orsakade Vi behöver kunna skilja mellan våra egna rörelser och de som orsakas av andra för att kunna behålla kontrollen över vår kropp. 

Ovan skrev jag att de olika proprioceptorerna (sensorer som känner av kroppens läge och rörelse) skickar signaler via ryggmärgen till hjärnan. Tidigare trodde man att hjärnan kunde parera plötsliga rörelser som orsakades av andra, tex genom minnen från tidigare händelser eller genom dess förmåga till snabba och svåra beräkningar. Studien från Umeå Universitet visade dock att det är muskelspolarna som balanserar upp yttre rörelser. 

Det finns ett stort antal sträckreceptorer i vår kropp, bland annat i huden. Precis som det låter reagerar dessa på att små fibertrådar sträcks. Muskelspolarna finns i skelettmuskulatur, och är ungefär 10 mm långa. Dess uppdrag är att ständigt registrera musklernas längd och längdförändring. När du exempelvis böjer armen kommer musklerna på armens baksida att slappna av och sträckas ut medan de på framsidan drar ihop sig och blir kortare.

Till skillnad från andra sträckreceptorer verkar muskelspindlarna genom speciella motorneuron, varför har tidigare varit okänt. (Motorneuron är motoriska nervceller som för signaler vidare till hjärnan.) 

Forskaren Michael Dimitriou kan även se att hans upptäckt kan ha betydelse för personer med mer ovanliga sjukdomar som alien handsyndromet, där den som drabbas upplever att handen agerar självständigt och har en egen vilja. Känseln i handen finns kvar, men kontrollen över den går till viss del förlorad. Syndromet kallas ibland även Dr. Strangelove-syndromet efter filmen med samma namn, där skådespelaren Peter Sellers kämpar med en egensinnig hand. I filmen kan man se Peter Sellers båda händer slåss med varandra, något som faktiskt kan ske i personens försök att kontrollera sin kropp. I dagsläget finns inget botemedel mot alien handsyndromet utan de som lider av detta uppmanas hålla handen upptagen.

Det är viktigt att kroppens muskler reagerar med rätt styrka, beroende på vilket stimuli de utsätts för. Enligt studien av Michael Dimitrou vid Umeå universitet ökar dessa motorneuron sträckreceptorernas känslighet när något utanför kroppen påverkar oss, som när vi ska fånga en boll. Utan denna ökning kommer vårt grepp inte bli lika starkt och den reflexmässiga rörelsen blir långsammare, och bollen faller förmodligen till marken. När dessa sträckreceptorer och muskelspolar reagerar för starkt blir musklerna istället spastiska. Kanske kan därför denna upptäckt påverka framtida behandling av de som av olika anledningar lider av spasticitet idag.   

Vi på Kroppsdetektiverna tänker och arbetar receptorbaserat. Vi kan identifiera och stimulera alla kända receptorer, och därigenom förändra inkommande signaler till hjärnan på sätt vi är nästan ensamma om.